Åh! Nu börjar jag verkligen längta. Den sista maj flyttar jag och min karl upp till Umeå igen. Känns så jäkla bra, fast jag kommer att sakna mitt underbara jobb, alla fina kollegor och inte minst barnen. Det är helt sjukt att man kan bli så fäst vid dessa barn alltså. Men samtidigt känns det SÅ bra att flytta "hem" igen. Inte för att jag kanske stannar i Umeå i all framtid så känns det jäkligt rätt att flytta dit igen. Men, det är som sagt sista maj det gäller, kan säga att jag tar vara på varje sekund på jobbet nu, kommer sakna det så mycket.